2016/06/24

ett avsked. från mig till er.



då var det dags då, att tacka för mig.

 jag har alltid tyckt om att gå när festen är som roligast, 
och det är vad jag gör nu - jag lämnar Vardagskonst. 

och jag har ingen aning om det är för alltid eller för en vecka - vill 
inte säga att jag avslutar någonting men inte heller att jag tar en paus.

det enda jag vet och känner i mig, är att det är dags att vända blad,
att låta någonting annat ta plats och att vända blicken någon annanstans. 

  tack, tack alla ni som tittat in här och som lyft mig till skyarna med 
varma, fina kommentarer. det har varit ett nöje att få tala med er och aldrig 
hade jag kunnat föreställa mig all den kärleksfulla respons jag fått.
ovärderligt, är vad det har varit.

så tack, tusen tack. 
och adjö, för nu.

2016/06/21

om det där andra som också hör till.


mitt allra bästa tips till småbarnsföräldrar? mönstrat, bär mönstrat. döljer alla fläckar, garanterat. mitt nästa? skaffa barn i ett kollektiv med minst tio andra så ni kan skicka ungen vidare när ni inte fått sova mer än fem och en halv timme och måste bråka er fram för att få igenom ett blöjbyte eller nattning. och det tredje - köp dubbel årsförbrukning av kaffe redan innan förlossningen. och nej, vifta inte med den där jag-dricker-inte-kaffe flaggan i ansiktet på mig, förr eller senare kapitulerar alla.

ja den här härligt pastelliga tonen där sammanfattar väl min dag ganska bra. för precis så tydligt som det framgår - så trött är jag. vi har kraschat rätt in i någon sorts överjävlig fas där det pratas nattskräck och jag flyttar snart ut. kanske är det tänder på gång, jag vet inte, men hårt är det just nu. jag vill inte lämna ut för mycket men det är oerhört mycket missnöje, gap och skrik. och mitt i det står jag och försöker samla mig när Hugo åkt till jobbet.

det hela brukar bli bättre efter första sovpasset men finns ändå kvar där vagt under hela dagen. jag förstår ju såklart att om JAG tycker detta är jobbigt så är det förmodligen hundra resor värre för den lilla, men det är svårt att vara logisk, vettig, sval och vuxen just den sekunden det skall hanteras. som tur är kompenserar han med pussar, klappar, high fives och att imponera på mig genom att lära sig nya saker på sekunden.

älskade unge, vad är det som pågår?

om sådant man vill hänga på väggen


vet inte varför det ska vara ett sådant komplext projekt att hitta rätt tavlor. ofta faller jag
för en tavelvägg utan att egentligen titta på motiven och sen faller det hela platt. en tid
ramade jag in allt jag tyckte var fint, men det blev för spretigt och allting liksom försvann
in i mängden.

nu vill jag helst ha tunna linjer och enkla former, både dramatiskt mörka färger och
så även skira ljusa. och allra helst inget mindre än femtio gånger sjuttio.

när vi kommit i ordning vill jag gå igenom Hugos teckningar från konstskolan,
en och en annan från hans timmar spenderade på kroki skulle vara fint att ha på
väggen.

kanske klipper och klistrar jag också ihop något eget eller försöker mig på de där
akvarellerna jag bråkar år ut och år in med och försöker skapa mig en egen variant
av de här ovan i och med att de inte längre går att köpa. de är förresten skapade av
Claire Oswalt och jag tycker verkligen ni ska klicka er in på hennes sida och sen
vidare på process, så fint att bara bläddra igenom en liten stund.