2016/07/30

utan om, men och hur.


Det är en ny talang, det där -
att kunna klättra upp överallt.
Han briljerar hela tiden med den.
Tar sig vart han vill och är omöjlig
att stoppa.

Vänder jag blicken bort
så står det genast någon snart
på köksbordet, på en flyttlåda
eller på en stol.

Kränger sig upp
och det ser livsfarligt ut.

Jag kastar mig alltid efter
och lyfter ner sprattliga armar och ben
och en mun som missnöjt skriker högt.

Men så hände det här,
och jag förstod att ibland
så måste undantag ske.

Som när en liten ettochetthalvtåring
precis hittat till nybakta kokostoppar.

Med solsvettiga lockar i nacken
och med sandlådan kvar på händerna,
provsmakar han varenda en.
Tyst och högtidligt.

Och jag förstår
att det här är en del
av barnsligt logisk logik
att ta sig upp och ta för sig,
utan någon vidare eftertanke.

2016/07/26

Artilleriet, Pärlans och Slow Coffee.




den första lördagen vi hade tillsammans upptäckte vi att allt att göra kaffe i
hade glömts kvar i Stockholm.

så det första kaffet tillbaka i Göteborg fick bli på daMatteos uteservering.
med skitsur nästan-en-meter-lång-person som behövde sova, och Håkan
som tagit sig in för att träffa oss och vår charmerande unge.

medan de satt kvar gick jag till Artilleriet för att köpa en kanna, ett filter
och en porslinsbryggare, lilla varianten. och så kolor från Pärlans.

har inte ångrat det en sekund. värt varenda krona.

2016/07/25

om att ha funnit ro.



vi har målat sovrumsväggar i en väldigt blå färg och motvilligt välkomnat 90-talet
tillbaka. beroende på ljus och så, men ändå.

i lördags var det frukost med halva mitt gäng. jag bidrog med nybakat bröd och
en unge som slängde sig över bordet och stoppade in marmeladskeden i munnen.

Dirty Records har fått konkurrens - Kastello uppe på Linné är det nu som gör det
bästa kaffet, hittills.

jag har klippt av mig håret, utan tvivel, och känt mig fri.

vi köper med oss lunch från saluhallen och äter i Vasaparken när Ebbe somnat i
vagnen. säger kan du fatta att vi är hemma igen.

en tidig morgon mötte jag Linda för en kaffe och croissant på daMatteo i
Victoriapassagen. bara en sådan sak.

vi har blivit med klädkammare. den sväljer allt. hela golvet har jag pyntat med
mina klänningar. Hugos skjortor hänger strukna på sina galgar och tittar ledset på dem.

Ebbe-Lou äter korv med bröd till lunch och har sand överallt. han kan dessutom
också klättra upp på bordet nu.

✶ på mitt skrivbord finns en mapp som heter Sommar Göteborg.

hej förresten, nu kommer jag tillbaka och blåser liv i den här gamla
boken igen. med sådant som ni önskade och sånt som jag gillar - inredning,
djupare texter, om vad jag har på mig, vardagsbilder igenom telefonen och
så vidare, vi kan gå djupare in på just det en annan dag. 

vem kunde tro att allt som behövdes var en flytt till andra sidan landet och 
ett par veckors avhåll för att skrivlusten skulle komma så kraftfullt tillbaka? 

jag ville vända blad, engagera mig i annat och ta avstånd för att låta det nya 
livet ta plats på alla plan och nu har vi äntligen börjat landa och jag känner att  
det måste talas, skrivas om. jag tror det hör mig till, att vid stora förändringar 
stänga ner allting runtomkring för att helhjärtat kunna ta mig an det som händer. 
nu fladdrar inte längre mina tankar iväg efter en hundradels sekund och äntligen 
vill orden bli till meningar med en punkt istället för tre.

i vilket fall så i mån av tid och lust återkommer jag, 
med högt och lågt, kära vänner. hörs snart igen!