hej.

"livet smakar aldrig så gott som efter en graviditet" säger jag till min barnmorska på en av kontrollerna och nästan skäms för hur snusförnuftig jag låter. men jag menar det, det är sant.

när Ebbe väcker mig har Hugo redan gått till jobbet. klockan är 07.45 och Signe sover fortfarande. vi smyger ut ur sovrummet, han vill ha en rund smörgås och jag brer extra mycket smör på den. till mig gör jag två koppar kaffe och väntar på att den minsta ska vakna.

vid elvatiden ringer det på dörren, Jonna kommer in till oss med sitt högljudda skratt som jag älskar så, och dyker rakt in i Ebbes sfär istället för min. jag sätter Signe i famnen på henne med och passar på att bädda sängen, plocka undan leksaker och ställa fram mellanmål.

när Hugo kommer hem säger jag hejdå. Ebbe frågar vart jag ska och jag säger att jag ska ha mammatid nu.får jag följa medundrar han och jag svarar nähä du, inte en chans, inga små busungar får följa medoch han skrattar och säger men snäääällla.

jag får en puss på höften och en puss på munnen och det sista jag ser innan jag stänger dörren är hans leende som sträcker sig från det ena örat till det andra när han säger heiiidå mamma!. älskade, älskade unge, vad var livet innan dig?

jag går av på Chapmans torg och förbi Taube-huset. jag slår in koden och bestämmer mig för att fönsterplatsen bredvid Frida ska bli min. sen sitter jag ett par timmar och gör, gör, gör. passar på att vattna alla blommor och åker hem till Hisingen igen. det är verkligen nu det händer, det är nu jag landar lite mer i mig själv. precis som jag gjorde efter Ebbe.

jag tar en dusch, äter kvällsmat och borstar tänderna. sen smyger jag in och lägger mig och lyssnar på hur min rultiga, ljuvliga bebis ligger och sover bredvid. det är sant, att livet aldrig smakar så gott som efter en graviditet.