färgen blå men känslan röd.

MG7194

ka25

MG7172

Hugo frågar om vi inte ska slå på en låt och dansa med Ebbe-Lou. det gör vi svarar jag.
vi låter musiken fylla vardagsrummet och jag dansar och studsar upp och ner med Ebbe
i famnen medan Hugo dansar fram de märkligaste stegen jag sett. och Ebbe, han skrattar
så mycket att han nästan tappar andan.

när vi står där mitt i allting tänker jag att kanske är det lite så här det är att ha familj. att
stå som två tokar en kväll i vardagsrummet och dansa och tramsa värdigheten ur sig, för
att locka fram högljudda skratt ur det allra käraste man har.

till slut valde vi förresten färg och nu har den stått i sovrummet sedan i lördags och väntat.
det går långsamt den här gången. men det gör ingenting. för jag börjar lära mig tålamod,
 att saker tar tid. och nya recept med grönsaker som färgar händerna lila.