En måndag i malmö, på Noir, Hollandia, med Christin, med Jasmin.

Jag stannade inte bara en natt i Malmö utan två, för att...ja för att jag kunde. För att hinna med att göra sånt som jag inte riktig kan ta mig tiden att göra hemma. Som att gå på stan tills fötterna blöder, tills jag inte orkar ta in mer intryck. Som att bara slösa med min energi hej vilt utan att behöva tänka på att den ska räcka hela dagen, kvällen och så lite på natten. Det är lite så det är hos oss, tiden för återhämtning finns inte liksom. Det är som att vakna upp till samma tåg som går samma tid och samma sträcka varje dag med non pardon om man missar en avgång.

Så man får vara sparsam med den energin man har, för den går först till barnen och sen får man själv liksom bottenskrapet. Och det är ju så det ska vara, tänker jag. Just nu. Dem först, vi sen. För om dem är nöjda blir mitt liv enklare så jag väljer att ha det lite jobbigt en stund istället för att sen kämpa i motvind hela dagen med griniga barn.

Christin kom till hotellet och sen gick vi till Noir för kaffe och chiapudding. Så fin hon var i sin scrunchie. Ska också ha.

Något jag älskar med att vara med Christin - vi avhandlar så många olika ämnen, vi håller högt i tak och vi skrattar högst på hela gatan. Fint.

Husfasader i färg. Svårt att inte hiva upp kameran hela tiden.

Jag försökte ta en cool bild-på-skor-bild men det gick ju sådär. Väskan kom ju med så det var väl visserligen okej.

Christin som ju faktiskt inte är ledig utan roddar med både barn och familjeliv plus jobb och besök från mig fick sätta sig själv först och gå hem och hämta sig lite, hon skriver faktiskt väldigt bra och vettigt om det här på sin blogg.

Ingen fara på taket för mig - jag trivs bra med att göra saker på egen hand och vi hade redan hunnit med så mycket (Noir, Emmaus, Lush, Miiloi, AB Småland (herregud så sjukt nu när jag tänker på det) och jag fattade situationen, såklart. Det är faktiskt inte särskilt kul med självuppoffrande kompisar mer, det var kanske viktigt i tonåren när allt var på "liv och död". Men så är det ju inte mer. Vi är vuxna och vi behöver hålla varandra mer om ryggen istället för mot väggen.

I vilket fall så spatserade jag till Hollandia och fikade med mig själv på uteserveringen. Äppelkompott på sockerkaksbotten med ett täcke av maräng -  allt bra i en hög.

Ännu mindre fara på taket blev det när Jasmin skrev till mig att hon var ute med tvillingarna. KOOOOOOOM TILL MIG nästan skrek jag in i meddelandefunktionen, för mitt bebislängt visste knappt längre några gränser. För herregud herregud herregud vad jag saknar mina barn.

Vi gick till Jord och jag beställde in gröt.

Och gick in på Florera och njöt en stund av hur fint det var.

Efter det besöket var jag ganska mör och gick raka vägen tillbaka till hotellet med Jasmin och barnen. Förutom ett litet litet stopp på &other stories för att köpa en plånbok.

Ava och Ines! Dubbelt mys!