en fredag med tvära kast.

Ebbe-Lou vaknar tidigt trots att han inte vill och skäller högt på oss för det.

han vill inte bli upplyft, vill bara stå i sin säng, skrika åt sina yrvakna föräldrar.

han måste ha drömt någonting. eller blivit väckt av de där tänderna som är på väg ut. fyra samtidigt nu. alltid är det så för honom, aldrig en i taget.

till slut lyckas vi fiska upp den lilla ledsna. jag gör kaffe, Hugo sitter med honom i knät.

stämningen mellan mig och Hugo är svår, trevande. vi var inte sams när vi somnade. vem som gjorde värst, vad eller sämst är en enda sammanfluten röra.

det är inte farligt. det blir så ibland. men hallå herregud vilken jädra morgon.

jag sätter mig på mattan i Ebbes rum och sorterar hans leksaker.

Hugo kramar oss båda hejdå. och när han går följer den lilla honom inte ut till dörren.

istället kommer han fram och pussar mig på ryggen, lägger sina små armar runt mina axlar.

till lunch steker jag kantareller, kokar pasta och kollar mailen maniskt. Jocke Berg, Thåström, Håkan och Kent håller mig sällskap.

den lilla leker och kvittrar.

han ville inte alls gå ut. det blev ett himla liv när ytterkläderna åkte fram. så jag sa okej vi stannar hemma idag.

plötsligt är det där antagningsbeskedet.

jag kom in.

skriver till Erika, ringer till Hugo. jag visste det säger hon, vi måste fira, älskling säger han.