du och jag. min blixt.

chokladbollar rosa nejlika slow coffeechokladbollar silverranka slow coffee artilleriet
rosa nejlika fredagsbukett chokladbollar vintage bordchokladbollar silverranka slow coffee artillerietchokladbollar rosa nejlika slow coffee chokladbollar

Hugo nattar vår lilla och jag blandar kakao med havregryn, socker, smör och lite till. när
Ebbe-Lou somnat kommer Hugo in till mig. han ställer in middagens disk i maskinen och
jag kokar vatten och tar fram kaffekopparna. bär in allting till vardagsrummet, går ut i
köket och säger att det är färdigt nu.

osten och vinet har bytts ut, de snäva klänningarna och jeansen från förr likaså. vi sitter
mittemot varandra med rykande kaffe, chokladbollar och med Håkan Hellströms dialekt
som ger oss en bit av hemma.

två föräldrar, den ena med otvättat långt hår i en slarvig knut. i skräddarställning och
kimono på pinnstolen. den andra med en avlägsen febers matthet kvar, i en urtvättad
tröja. en variant av nutidens vi.

vi blir sittandes länge. kanske två, kanske tre hela timmar. dricker kaffe som kallnar
snabbt, äter tills vi inte riktigt orkar mer och gör listor inför en efterlängtad framtid
som kan vara närmare än vi vågat tro.

dagen går från eftermiddag till kväll och vi har varit med varandra i flera år. ändå pratar
vi fortfarande med varandra, lyssnar och uppmuntrar. lägger fram förslag och snickrar
fram nya. stöter den enas tanke mot den andras idé och när han sitter där mittemot mig
och vi bara är så tänker jag att det är precis så här som jag vill att det ska vara. för mellan
oss, i all sin stillsamhet, sprakar fyrverkerierna starkare än tusen nyårsnätter samtidigt.