dagarna, de hejdlösa.

kk


 


bok


 


 


vi vaknar tidigt. Hugo gör allt som behöver göras innan hantverkarna kommer. jag halvsover fortfarande men


håller hårt i Ebbes pyjamas. han kastar sig fram och tillbaka i sängen, rullar iväg och hänger nästan över kanten.
ibland kommer han fram till mig  och lägger sig nära en liten stund men inte för länge, snabbt är han igång igen.
och jag förstår ju - det finns för mycket att göra, man kan inte gosa med sin mamma hela dagen.


 


Hugo har gjort kaffe, jag får en stor kopp och i vardagsrummet har han tänt alla våra ljusslingor och slått på
Nyhetsmorgon. Ebbe-Lou kvittrar och inspekterar en slev, ett underlägg eller drar lite i min arm. ibland tittar
han upp på mig och bara iakttar, som om allting varit suddigt fram till nu. jag tänker att han är lyckan definierad,
i sin tax-pyjamas och med sin mörkblonda rufsiga kalufs. lyckan, lyckan, lyckan. kärleken, kärleken, kärleken.
jag känner allt det, jag förstår vad de alla pratat om. kärleken till sitt barn är stor och kompromisslös.


 


när han gnuggat sig i ögonen för andra gången så vet jag att det är dags för honom att sova. Hugo försöker


natta men just nu är det mest mamma som går att somna med. mamman som kan nynna i ett hus i skogens


slut om och om igen tills ögonlocken blir tunga och de små sprattliga armarna stilla.


 


Hugo tar över och sover tillsammans. jag som aldrig somnar sätter mig med mina böcker och min kalender.
den är alldeles ny och det känns nästan högtidligt att skriva i den. så jag gör det långsamt med min allra


finaste och snirkligaste handstil. Charlie sover nedanför mina fötter, solen börjar hitta in till vardagsrummet


och hantverkarna bygger upp vårt badrum.


 


godmorgon, världen, livet har börjat.