bland rävar och kaffe.

 

det regnar, jag läser böcker, Ebbe-Lou skriker för full hals när han inte får som han vill.

det känns som tusen nålar bakom pannan när han gör så men jag älskar det ändå.

för han vet, kan och vill.

och vi kan alla fara, när vi ställer oss i hans väg.

vilket vi måste göra, därför att vi måste vara föräldrar. som säger nej, stopp, appapp,  NEJ.

det hör till att hindra honom från att klättra upp på toalettstolen och slå på kranen.

att vränga små lypsyl-korkar ur fingrarna på honom.

och att hejda honom från att springa runt, halka på det blöta badrumsgolvet.

vår kaffebryggare är tillbaka och jag brygger kopp efter kopp. bäddar med lite sträva påslakan som tvättades ur för länge sen.

regn, böcker och barn som vill. vardagarna. som de bläddrar förbi.