så väldigt Göteborgskt.

jag pussar Charlie adjö, tar med mig Ebbe-Lou och går
mot busshållplatsen. vad vi ska göra är inte helt tydligt,
men jag njuter av att kunna göra just så. att ta Ebbe under
armen och bara gå ut mot olika möjligheter.

vi åker till Drottningtorget och promenerar mot Kungsportsplatsen.
Saluhallen blir vårt stopp och där köper jag middag åt min lilla på
mitt och Hugos favoritställe. maten får vi för halva priset och så får
vi mängder av servetter för 'det kan ju bli lite söligt när man är så liten'.
jag vet inte varför han är så trevlig men jag blir alldeles varm i hjärtat
av vänligheten.

vi drar oss undan lite och på en parkbänk matar jag Ebbe. ovanför oss
rasslar vinden i träden, några droppar regn har fallit under dagen men
solen lyser ändå starkt igenom regntunga moln. runtomkring håller man
på att stänga ner för klockan är snart sex, fast egentligen snart fem.
jag anar att någon har hemlängtan.

när den lilla magen är fylld ger vi oss in i vimlet igen. Ebbe-Lou kastar
nappen på marken och skrattar så det hörs över hela gatan. jag köper två
snurror i en leksaksbutik och blåser på dem så de snurrar och Ebbe tittar
storögt.

Hugo kommer och möter oss efter att ha gjort sin andra dag på det nya
jobbet. han slutar klockan 17 nu och kan möta oss kvart över. det är slut
på de dagarna då han var hemma runt åttatiden.

Ebbe springer på gatorna och Hugo springer bakom, vi går till Le Pain
och beställer rabarberpaj och cortado.  jag lämnar bordet obevakat i 45
sekunder och genast dyker en fiskmås ner och tar en av rabarberpajerna
'så väldigt Göteborgskt' säger Hugo och sammanfattar mer än han förstår.