om den kropp som är min.

IMG_1946

IMG_1928

den är så annorlunda nu, kroppen. så mycket mjukare, större.
tänker att jag vill vara snäll mot den, men under en dag som är dålig blir jag istället elak.
kallar den för saker, och ger den ingen energi att arbeta med, straffar den. ändå hjälper den
mig, tar mig framåt. hur jag än beter mig så är den mig lojal. och mestadels uppskattar jag
den, men ibland inte alls.
det tog mig flera år, att förstå den och acceptera den. att lära mig tycka om de mjuka
formerna och att ta den för vad den är. att sluta se mig om och jämföra den med andra,
att bli immun mot modemagasin och att sluta dölja. jag tycker i grund och botten om
den. den har tjänat mig väl, den hjälpte mig att nära ett litet barn. den hjälper mig att
komma dit jag vill, att lyfta och bära.

men ofta saknar jag, mina gamla klänningar. de som är en del av den jag varit tidigare,
de som påminner mig om resor jag gjort och ställen jag varit på. för i varje klänning finns
ett minne. och det blir, som att bära, ett sådant lindat kring kroppen. det gör mig trygg, på
något oförklarligt vis.