om att knyta nya band.

vi har ingen uppesittarkväll för vi vet att morgondagen börjar tidigt. och vi har rätt, klockan noll fem står han vaken i sin säng och ropar pappa kom. Hugo skyndar sig sömnigt igenom vardagsrummet och in till den lilla som har börjat sova själv på sitt rum. vi skulle bara prova men han följde med på noterna utan så mycket som ett frågetecken på det. och dagen efter var han så stolt över att ha sovit ensam så vi har bara fortsatt.

i eftermiddag kommer min familj för att fira julafton med oss. min mamma har lagat mat på sitt håll och jag har bakat på mitt. det kommer bli ett himla ståhej, till Ebbes stora lycka.

och för att undvika julklappshysteri senare idag har vi redan gett honom våra julklappar. eller ja, tomten har varit här och lämnat dem när vi alla låg och sov. det låg två paket under skåpet, ett under bordet och så ett under sängen. det finns fortfarande några till som han inte har hittat. allra bäst tyckte han om flygplanet och raketen. han har hållit hårt i dem hela morgonen och nu ligger de jämte honom medan han sover middag.

kanske blir det den stunden jag kommer minnas allra mest från den här dagen, när vi  sitter på golvet i hans rum lite efter klockan fem och ser på hur spännande han tycker att det är att leta efter paket från tomten. när det fortfarande är alldeles mörkt ute och bara fönsterlampan är tänd. när Hugo sitter och gäspar medan jag hjälper till att knyta upp snören så min lilla älskade kan riva loss papperet med sina ivriga, och fortfarande lite knubbiga, barnhänder.

kanske, jag vet inte.

men ja, vi har julafton idag. julafton som alltid har varit ett komplext moment för mig. men som från och med nu är en dag till för någon annan och nästa år för ytterligare en till. för mina två minsta, men allra största, människor här i livet - Ebbe-Lou och Signe.

god jul.