om att bygga bo, om att känna sig lite låg och om att ha en av de bästa hos sig.

nu börjar det kännas ordentligt, jag kan inte riktigt vifta bort det längre - att jag är gravid. under nästan hela den här tiden har jag fortsatt att vara jag och graviditeten har mer varit en liten del av mig. med Ebbe-Lou definierade jag mig själv som gravid konstant. det var ju visserligen också väldigt annorlunda då.

den här gången har jag i regel mått väldigt bra. vissa dagar till och med svävat på moln. men nu har jag börjat må några snäpp sämre. inte alla dagar men fler nu än innan. kroppen har börjat säga stopp mer än vanligt - det trycker neråt, jag är tröttare och jag får väldigt fort ont i både ligament och bäcken när jag försöker mig på några större projekt. och kroppen känns plötsligt väldigt tung att bära på.

jag är på väg in i min bubbla igen och den klär mig aldrig helt. jag blir låg och nästan nedstämd där inne. förmodar att det är så här i slutet, att det är helt normalt att det börjar kännas mer.

men jag har flaggat för min barnmorska som genast ordnade någon för mig att prata med (jag älskar min MVC). och fastän att jag inte har något specifikt problem att lösa så var det skönt att få prata om det som liksom trycker för stunden. och skönt att ha någon som inte tycker synd om mig och förstååååår eftersom jag ju faktiskt är graaavid. ingen som gullar med mig utan bara är saklig och lätt att prata med.

tacksamheten för Ebbe är enorm mitt i den här smeten. denna fina lilla typ som säger här, jag kan inte läsa posten och ger mig reklambladet, som har börjat berätta sagor för mig på kvällarna och som håller mitt sinne igång. vilken ynnest att få ha just honom, av alla dem som kunde ha blivit.

och så håller även mitt enorma behov av att bygga bo igång mig med, för det har då sannerligen inte dragit sig tillbaka. jag gör lite grann varje dag. sätter upp lite här och lite där, men lämnar det största åt Hugo som snällt hjälper till utan en suck.

jag vill ha allting i ordning här innan den minsta kommer. inga överfyllda skåp, inget som ligger och skräpar, inget onödigt överflöd. allting ska ha sin plats. här ska vara lätt att leva. för jag vägrar ha det som när Ebbe-Lou kom - vi hade fortfarande ouppackade kartonger, lät renovera gästtoaletten precis innan vi åkte in till BB och sex veckor efteråt drog renoveringen av köket igång.

ja, vi var nog lite för optimistiska då. men inte nu.