...och inte bara löven byter färg.

han har förändrats, den där lille. det är mer 'vill' och 'vill inte'. en annan
attityd, stundtals grinigare och något mer missnöjd. det är svårt att hantera
emellanåt för plötsligt vet jag inte riktigt vad som funkar längre och det gör
mig osäker. jag vet att det reder sig så småningom, men ändå.

han sätter också gränser nu, genom att knuffa bort eller säga nej med ljud.
och vi respekterar, för integriteten ska värnas om tidigt, tidigt. men det är
svårt för mest vill man bara hålla fast och pussa tills man svimmar.

tur att han själv börjat med de dära bebispussarna. något bitterljuvt när han
sliter tag i ansiktet och drar det hårdhänt mot sitt, men när den där öppna
munnen som ofta landar lite varstans, träffar en kind eller ett ögonbryn så
är allt förlåtet.

det är alltså mycket nu.

dessutom kryper han och rullar från ena änden av rummet till den andra.
tekniken sitter inte riktigt där, men vad gör det, han kan förflytta sig nästan
som han vill.

jag har svårt att bestämma mig för vad som är det bästa med den här perioden.
men om jag skulle välja så är det kanske ändå nätterna jag gillar allra mest. när
han vaknar för att nappen är borta eller för något han kanske drömt, och vi lyfter
över honom till vår säng, sen turas vi om att krama honom när han sover.
för då gör han det mysigaste vi vet - han snurrar runt och gör sig till lilla sked.

älskade lilla skeden, som kan rulla sig fram och som kan visa nej.

det käraste vi har.