några ord om tacos på fredagar, om en tid för mig och om en julgran.

- idag skickade jag Ebbe-Lou till förskolan i tomtedräkt. han ska gå sitt första luciatåg i eftermiddag och jag ska ha med saffranslängder att bjuda på. jag tycker om det, familjelivet. tacos på fredagar, lussetåg och allt det andra som hör till. nåja nästan - jag hatar att hänga på lekplatsen.

- under en tid kunde jag inte sluta tänka på hur jag skulle förverkliga mig själv, på om platsen för allt skulle finnas. men jag har förstått att det finns en tid och plats för allt och att min tid, ja den kommer med. men just nu vill jag bara vältra mig i småbarnsåren. för jag vill inte stå där en dag och ångra mig för allt jag själv valde att missa.

det betyder inte att jag inte vill leva mitt liv parallellt med det här. det gör jag också., annars skulle jag tyna bort. jag kan aldrig bara vara ett av någonting. det måste finnas mer. men jag gör det lite mindre och lite långsammare just nu. allt för att både ha och äta kakan.

det går inte att göra hundra procent överallt, helt enkelt.

om jag är tacksam för att jag kan välja själv i hur jag vill prioritera, åtminstone någorlunda? ja, väldigt.

- jag känner mig tung i bröstet idag utan att egentligen veta varför. förr kunde jag bläddra bland mina känslor och hitta rätt med en gång, det kan jag inte riktigt längre. nu för tiden är de svårare att komma åt, känslorna, som om huden vuxit över dem. och samtidigt som det är en lättnad att inte längre känna så starkt och tydligt för varenda partikel i min väg, så är det också ovant.

ibland till och med skrämmande.

- Hugo bar hem en enorm julgran häromdagen som vi alla tre klädde tillsammans. den slår nästan i taket. Ebbe rycker åt sig alla julkulor han tycker bäst om och gömmer dem på sitt rum. och jag tänker att det här är första gången på flera flera år som jag har en julgran i ett hem utan en flyttkartong i närheten.