lördagsmorgon, söndagsmorgon

den av oss som tar hand om Signe på natten får sova vidare när Ebbe-Lou tassar in i vårt sovrum och viskar att vi ska gå upp. och allt som oftast är det Hugo som varit upp med Signe och jag som tar morgonpasset med Ebbe.

vi äter frukost på hans rum, leker med tågbanan, läser böcker och pratar. ibland känns det så overkligt, att sitta och samtala med mitt barn. hur gick det egentligen till? när blev han så stor? hur blev hans meningar så rena och hans resonemang så vettiga? varifrån kommer detta oerhörda intresse för vad saker och ting heter, hur man uttalar olika ord och nyfikenhet på världen? han är så vetgirig, vill förstå och veta allt allt allt.

när klockan närmar sig tio brukar Signe vakna och då gör vi en ordentlig frukost med kokta ägg, yoghurt, rågbröd, äppelmos och chiapudding med kokosgrädde, eller så kokar jag gröt på havregryn och steelcut oats. och vi brygger kaffe, dubbelt så mycket än vi brukar.

Signe sitter med och vill också äta det som vi äter - det är en matglad bebis, min lilla minsta. Ebbe-Lou tar sitt uppdrag som storebror på mycket stort allvar och frågar om Signe kan äta det här eller det där och sen matar han henne med sin yoghurt. och vi hindrar honom inte, så länge han är försiktig och hon är nöjd så är det inget att röra i.

han måste också få känna att han kan, att han får ta hand om henne. vi har hela tiden jobbat på det viset - med att låta honom komma och gå som han vill. aldrig tjata, aldrig pressa. vi har bjudit in men allting har varit frivilligt. och vi har aldrig pratat om att han som är storebror borde... för han behöver ingenting, eftersom han inte valt den rollen. men sköter den väl ändå, det gör han verkligen.