kusiner

vi brukade ringa till varandra i smyg och prata i timmar när det fortfarande var dyrt att ringa mellan olika städer, efter att hon flyttat till Göteborg och när jag fortfarande bodde i Falkenberg. trots att våra föräldrar skulle se det på telefonräkningen så småningom ändå.

vi har bilder på oss två tillsammans från förskolan där jag bär tomtedräkt och hon är lucia. och vi har alltid hållit ihop, bråkat och blivit sams. låtsats att taklampan varit en lian och åkt nerför trappan på en madrass.

hon var den häftiga. den som klippte håret kort, vågade röka cigaretter och alltid hade svar på tal. alla mina kompisar ville hänga med henne.

och jag, jag stod mest bredvid och tjurade avundsjukt, så som en lite mindre gör, bakom mina runda glasögon och med mina mörka lockar hängandes nerför axlarna. jag, som ofta och gärna ville vara lika cool som min kusin, men som ändå hellre satt med näsan i mina böcker.

hon bor i Stockholm nu men var i Göteborg över helgen. vi träffades och åt pannkakor, öppnade presenter från tomten och skrattade åt hur lik Ebbe-Lou är mig, med sin emellanåt så buttra uppsyn.

hela tiden tyckte jag mig skymta små glimtar av oss som små i de våra och jag slogs flera gånger av vilket overkligt scenario att få iaktta ändå.