höst, gå fort. gå nu.

jag är förkyld och blir trött och sen blir jag matt och då blir det jobbigt.

dessutom står vi i ett nytt sorts vänteläge så jag kan inte riktigt fokusera på någonting nu. inte när tankarna hela tiden befinner sig i en annan möjlig framtid. sist det var så slutade det ju i en så härligt ofokuserad hysteri att jag stängde ner bloggen. ska ej hända den här gången.

så jag väntar. och läser några rader här och några där, skriver när jag hinner, sorterar leksaker och står liksom still. i ett tillstånd som gör mig nästan sjukligt rastlös.

dessutom har jag lite livsångest. mest för att alla andra i hela världen är så bra, duktiga, häftiga och att alla platser redan är tagna överallt. jag har ingen aning om vad jag skulle kunna tillföra världen just nu. ingenting, känns det som.

ja ni hör ju hur det låter. undrar om det är hösten som spökar. som gör mig lite extra svår inombords nu när mörkret faller nästan innan lunch.

glöm att jag någonsin längtade efter den, jag ångrar mig. jag menade våren. jag längtade efter vår, inte höst.

och Charlie. jag längtar efter Charlie.