fyra.

36959775694_0468c11497_h - när vi bodde i Stockholm var det alltid tyst. det var liksom alltid bara jag.

sedan vi flyttade finns det inte längre någon plats för den, tystnaden.

Hugo hinner numer alltid hem precis innan kvällen och vid vårt köksbord har jag ofta en vän eller en lillasyster.

samt en bestämd Ebbe-Lou, som säger jag gillar inte denna när jag slår på Nyhetsmorgon.

- häromdagen försökte jag se en dokumentär. den var en timme lång men det tog mig två innan jag äntligen kom till slutet. därför att min lilla inte kunde sluta babbla och jag var tvungen att pausa, lyssna, svara och sen spola tillbaka stup i kvarten.

- i vårt hem är det alltid något som låter. det är inte som i Södertälje där det som lät allra mest var en båt eller två, som flöt förbi utanför vårt vardagsrum. eller någons steg i gruset på innergården.

och när allt annat gör så mycket väsen blir det svårt att höra sin egen röst.

jag hittar den inte längre, den som bar tankarna.

det är alltid Barnkanalen som låter mer, grannarna. eller musiken jag lyssnar på när jag åker spårvagn.

det är när alla somnar som jag hör

vad jag tänker vad jag känner.

det är när alla somnar som jag ser allt jag inte hann låta blicken vila på.

och sen somnar jag med.

- vi finns här.

vi dricker smoothies vi sätter blommor i vatten och vi äter tacos på fredagarna.

och det är bra så.