en fredag i januari.

svart kjol, svart polo. jag lyssnar inte riktigt på föreläsningen och efteråt köper jag kurslitteratur på en hållplats. inga nycklar och ingen hemma. jag åker till Domkyrkan och möter Hugo med en gråtig i famnen. spårvagnen kommer om två minuter, säger den digitala skylten. den ljuger inte och snart är vi hemma.

Hugo pussar, vinkar hejhej och låser dörren. jag och Ebbe-Lou fastnar vid köksbordet med kakformar han trär på ett snöre och bilar vi båda kör med över den gamla perstorpsskivan.

medan han säger tut tut och etttvå ee pussar jag kinderna, nacken, axlarna. han är så koncentrerad, så uppe i sitt eget att han knappt märker kärleken jag häller över honom. han är allt, den där lilla människan. allt.

han klättrar ur och i sin säng, till slut somnar han. jag ligger i soffan med en filt över mig och har dragit ner persiennerna - solen tar för mycket plats.

Hugo skickar ett meddelande och skriver fredagsmys!!! och jag tänker att ja, det är det. jag har en en hel vecka på universitetet bakom mig, helgblommor på bordet och har hunnit leka med mitt barn. det är fredagsmys, på allra högsta nivå.