du.

det är lördag och du har varit vaken sedan klockan fyra. när du vaknade ropade du på din pappa och när han kom in satt du i den gula fåtöljen och berättade att du hade en kråka i din säng med massa vassa tänder. men du var inte rädd, du bara satt där och väntade på pappa.

inget bröd till frukost så jag stekte ägg och bacon åt oss, jag ställde fram yoggi och dukade med krokodilen åt dig. på något sätt fick vi på dig morgonrocken du fått i julklapp av Anita och Victor. du röt åt oss, så som tigerungar gör. sen spexade du till det med att göra en hatt av din skål. på bordet stod en vallmo som inte riktigt kunde slå ut ordentligt.

du fick själv välja tröja och ville ha den med alla valarna på. jag föreslog byxorna med regndropparna. det gick fort att klä dig - sedan jag berättade att mormor skulle komma kunde du inte tänka på annat och var mer än medgörlig.

att vara med mormor eller farfar och få hjälpa till i tvättstugan eller gå med till förrådet är det bästa i livet, enligt dig. och chokladbollar.

otåligt väntade du och fördrev tiden med att hoppa i den stora sängen, sova räv och flytta stolar till alla fönster för att kunna se ut. förutom i sovrummet då, där sängen stod så lägligt.

jag lovade att mormor skulle komma efter att du vilat och den nattningen gick som en dans.

medan pappa bäddade om dig satt jag i soffan, drack kaffe och tänkte på att det här är vår tid. på att det här är en del av din barndom. helgmorgnar med långfrukost, en tigermorgonrock, en stor säng att hoppa och leka i och en mormor att vänta på.

inte långt efter att du vaknat kom hon. du hade redan på egen hand bestämt dig för att du skulle åka med henne hem och släppte henne inte ur sikte.

du klädde på dig ytterkläderna, packade din lilla ryggsäck och ställde fram hennes skor. det var ingenting att dra ut på mer, det var bara att åka. och ett par pussar och några jag älskar dig senare var du borta, och förmodligen den lyckligaste treåringen på flera mils avstånd.

livet med dig, min lilla skatt, livet med dig.