Hon sover tryggt och djupt och jag börjar med att klappa henne på armen. Stryker bort de toviga lockarna från ansiktet och frågar mig själv hur det kan existera något så fulländat. Den runda lilla nästippen, de ljusrosa läpparna som så fort skvallrar om sinnesstämningen, och ögonbrynen som höjs upp och ner hela dagarna. Hon tar god tid på sig att vakna, sträcker på sig, kryper in hos mig och gäspar högljutt. Åh, detta lilla, och samtidigt så stora.
