Maximalism genom tiden

Har jag fastnat i tankarna på maximalism?

Japp.

Och när jag läste lite mer om det så bestämde jag mig för att ta itu med ämnet som på Modevetenskapen för 400 år sedan – jag gjorde såklart en tidslinje över hur maximalismen sett ut.

Som vanligt är allting en reaktion på någonting. Och som vanligt rör sig trenden fram och tillbaka genom tiden. Men maximalismen har på något sätt alltid haft en självklar plats, förutom under modernismens och minimalismens tid. Då sågs maximalismen till och med som något negativt. Även om det säkert fanns de som inte alls trivdes i stilen innan dess är jag ändå förvånad över att man aktivt väljer bort det först då. Det känns som att det borde ha skett ännu tidigare?

Nåväl, here you go. En enkel tidslinje över hur maximalismen sett ut. Hoppas du gillar att läsa lika mycket som jag gillade att skriva.

1500-talet – Kuriosakabinettens tid

De rika reser ut i världen och flera nya upptäckter görs inom vetenskap. Allt man samlar på sig visas upp i “wonder rooms” och kuriosakabinetter för att gro bilden av världsvana, bildning, makt och ekonomisk status.

Det blir personligt, exklusivt, intellektuellt och påkostat.

1600–1750 – Barocken

Drama och överflöd. Mycket och maffigt. Mörkt och teatraliskt. Arkitektur och inredning ska inte bara visa status eller smak. Den ska i princip slå omkull en av ren prakt. Man ser takmålningar, guld, tunga tyger och pråliga möbler överallt under den här tiden.

Särskilt hos kungligheter och i kyrkan, där allt handlar om att visa makt, kontroll och gudomlig närvaro.

1730–1770 – Rokokon

Efter barocken blir tonen lättare. Samma överflöd, men mjukare och ljusare. Nu blir det plats för snirkliga mönster, nätta former och ljusa paseteller. Fortfarande maximalistiskt men nu handlar det om att imponera med smak och social status, snarare än med makt och kontroll.

1770–1800 – Nyklassicismen

Maximalismen tonas ner, men försvinner inte. Uttrycket blir bara mer kontrollerat, mindre lekfullt och får ett större allvar. Det överdådiga och svulstiga byts ut mot tydligare ordning, symmetri och struktur. Inredningen blir stram och återhållsam med raka linjer, enkla former och antikinspirerade detaljer som kolonner, urnor och klassiska mönster. Rokokons mjuka pasteller ersätts av ljusa men dämpade färgskalor som grågrönt, krämvitt, blekt blått.

Det här är det nya klassiska, inspirerat av det antika Grekland och Rom.

1800-talet – Den viktorianska eran

Tack vare industrialiseringen blir det plötsligt möjligt för fler att inreda. Maximalismen skruvas upp, blir personlig och vardaglig. Tapeter, textilier, möbler och prydnader blir ett uttryck för personlighet, inte bara för att visa status. Men man följer fortfarande tydliga mallar för hur ett hem “ska” se ut. Det viktiga är att visa att man hänger med.

Stilen är tung, mönstrad och mörk. Den domineras av mörka träslag, sammetsgardiner, orientaliska mattor och ett dekorativt överflöd.

1900-talet – Modernism och minimalism

Nu vänder vinden igen, och för första gången degraderas maximalismen till något man aktivt tar avstånd från. Stilen anses vara omodern, rörig och opraktisk, ett tecken på dålig smak. Det enkla, funktionella och avskalade hyllas istället. Inredningen rensas, och det tomma rummet tar plats.

2000-talet – Maximalismens återkomst

Man tröttnar på perfekta och neutrala hem i beige och vitt. Vi längtar efter något som känns mer levande, mänskligt och eget. Så maximalismen kommer tillbaka i färg, form och prylar som en spegling av personlighet, intressen och identitet. Målet är alltså inte att följa trender utan att skapa något eget.